Den magiska dörren

Jag sprang hem så fort jag kunde genom skogen förbi kiosken på Hökvägen och sen när jag kom så sprang jag raka vägen in på mitt rum. Jag Rasmus Håkansson hade för första gången blivit slagen av en lärare  på Vålrenge Skolan. Det var för att jag hade kastat ett pappers-flygplan igenom klassrummet och rakt på fröken Laura. Sedan så hade hon frågat alla vem det var och då pekade alla på mig, och jag som trodde att jag kunde lita på dom. Sedan så kom Laura emot mig och jag kände hur svätten rann ner för min rygg, men till sist när jag skulle säga förlåt så såg jag hur hon höjde sin hand och svingade den emot mitt ansikte.

- Aj!!! susade igenom klassrummet.

Jjag kände hur tårarna brann bakom ögonlocken. Alla i klassrummet satt knäppttysta och stirrade på mig. Jag tog min väska och sprang ut ur klassrummet igenom korridorren och ut på den gamla skolgården som inte skolan hade råd att renovera om.

-Fattiga, äckliga, skitskola, tänkte jag innan jag sprang hem.

Men det var någonting som jag alltid undrade över och det var varför vaktmästaren alltid kom ut med massa nya saker när han kom ut ur den där dörren bakom matsalen, fast denna gången så brydde jag mig inte så mycket om det och fortsatte att springa hemåt.

När jag kom hem så sprang jag ju upp till mitt rum och slängde igen dörren men det var ju bara för att mamma och pappa inte var hemma. Och jag kände en tår på min kind men torkade bort den snabbt. Sen tänkte jag för mig själv varför ingen i klassen skyddade mig men det var väl för att jag var ensam i skolan och för att vi gick i femman så att det var väl ingen i min klass som vågade stå upp för en.

Kapitel 2

Nästa dag när jag kom till skolan så tittade alla på mig med stora ögon och viskade till varandra men jag brydde mig inte och gick raka vägen in till klassrummet. När jag kom in i klassrummet så var jag helt ensam det var bara jag och fröken Laura. Jag försökte undvika hennes blick och gå och sätta mig på min bänk. Men när jag kom fram till bänken så sa hon Nu kanske du lärt dig en läxa din lilla snorunge. Jag kände att en tår rann ner från kinden men torkade bort den snabbt. Nu kom resten av klassen in alla snackade med varandra, men sen när dom fick syn på mig så satte sig alla ner och tittade på mig. Vi skulle ha svenska, men då upptäckte jag att när jag tog upp väskan och letade efter den så var den inte där. Jag frågade fröken Laura om jag fick springa hem och hämta den. Hon tänkte för sig själv i en lång stund. Men tillslut sa hon att jag hade 10 minuter på mig. Jag reste mig upp och sprang så snabbt jag kunde ut ur klassrummet genom korridoren och ut på skolgården. Men när jag kom ut på skolgården såg jag vaktmästaren gå in genom den där dörren bakom matsalen. Så nyfiken som jag är så ville jag se efter vad som fanns där bakom, men när jag kom upp och skulle dra i handtaget så såg jag ett brev som stack ut ur dörren. Jag tog den snabbt och la ner den i min högra ficka.

-Vad gör du här, skrek han till mig?

Jag hade inte märkt att han hade öppnat dörren. Jag undrade bara vad som finns bakom den här dörren sa jag tyst.

- Det är hemligt skrek han till mig.

Jag vände mig om och sprang ner för trapporna sen tittade jag på klockan och såg att jag bara hade fem minuter på mig så jag sprang så snabbt jag bara kunde raka vägen hem. När jag kom hem så såg jag på klockan. Jag hade lyckats ta mig hem på tre minuter och jag tog min svenska-bok och sprang tillbaka.När är jag var framme vid skolan så tänkte jag att jag skulle läsa brevet det stod: Hallo jag har suttit fast här inne jag behöver hjälp snälla kan någon hjälpa mig ut. Men när jag hade läst färdigt brevet så försökte jag klura ut vem det var som satt fast bakom den magiska dörren men sen kom jag på att jag hade glömt skolan. Jag tittade på min klocka och såg att den var 09.40 när vår lektion hade börjat 09.00. -Hur fan gick det här till? tänkte jag,Jag hade ju lyckats springa hem på tre minuter men tillbaka på 37.  Men jag kom inte på vad det var för det kändes som om jag bara hade läst brevet i typ fem minuter. Jag undvek iallafall att gå in i klassrummet där fröken Laura stod. Jag tryckte ner svenskboken och brevet  i min ficka och gick och satte mig i på en bänk.

Kapitel 3

Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna till dörren, någon där inne behöver min hjälp. Jag såg att vaktmästaren stod och drak en kopp kaffe så jag tog chansen och gick bakom honom och lirkade ut nycklen ur hans ficka utan att han märkte något. Sedan sprang jag så fort jag kunde till dörren fast precis när jag skulle gå upp för trapporna så ringde klockan och jag skulle gå in på lektion. Det var mate och som vanligt så hade vi den tjuriga gamla kärringen fröken Laura. Hade jag fått sparka henne så skulle jag gjort det första dagen hon började här. Hon började alltid med att ta närvaron och hon hade alltid något nytt taskigt namn till mig som t.ex. Rasmus den tröge eller den skitiga Rasmus. Vi skulle arbeta med geometri, öhhhh!!! tänkte jag för mig själv jag hatar mate men jag försökte iallafall så smått börja. Jag låg efter dom andra lite så det gällde att rappa på så att det inte skulle visa sig i mina betyg för då vet jag att mamma och pappa skulle bli väldigt arga och inte låta mig sitta framför datorn något mer den här månaden. Så jag jobbade på bra. Sen när lektionen var slut så skyndade jag mig mot mot den magiska dörren men jag stötte på problem på vägen ditt. Vaktmästaren stod uppe vid dörren och letade efter sina nycklar, när han insåg att han inte hade nycklarna i sin ficka så suckade han för sig själv. Han gick sedan ner för trapporna och in mot sitt kontor som han hade en bit bort. Nu hade jag chansen. Jag skyndade mig upp för trapporna och vred sakta upp låset det kändes pirigt och läskigt på samma gång.

Kapitel 4:

På andra sidan dörren var en värld som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det luktade annorlunda. Det kändes nästan som om det luktade tång. Runt om kring mig var det en tjock skog som varade i flera mil. Jag hörde massa ljud. Det lät annorlunda än vad djuren i den riktiga världen brukade låta. Jag gick längre och längre in i skogen. Och dom demppade

ljuden växte sig allt starkare ju längre in i skogen jag kom desto starkare blev ljuden. Till slut så kom jag så långt in i skogen så att jag fick ont i öronen. Orden lät: Hjälp!!! Hjälp!!!. Jag kände att jag kom allt närmare men jag kunde inte se någon som behövde hjälp. Jag hörde ropen men såg ingen. Jag tänkte för mig själv om det bara var i mitt huvud så jag gick vidare.

Men ljuden var fortfarande kvar men jag brydde mig inte om dom och gick vidare.

Jag hade kommit halvvägs och jag började känna mig hungrig det kändes som om jag hade gott i flera timmar. Jag kunde skymta en sjö 100m bort. Nu hade jag vatten och saknade bara mat. Jag tittade mig om kring för att hitta någonting att äta. tillslut så hittade jag en buske med bär. Jag åt så många jag kunde. Tillslut så var jag så met så att jag fick ont i magen, så vid det tillfelet så var det enda jag kunde göra var att lägga mig ner och försöka sova. När jag sedan vaknade några timmar senare så kände jag att jag behövde gå på toaletten men då kom jag på att det inte fanns någon toalett mitt ute i skogen. Då får jag väl hålla mig tänkte jag för mig själv